”Nu vet jag att det är möjligt att få tillbaka mitt liv”

Vi fick ett brev från en kvinna som var med på en Steg 1-kurs i Mindful Tapping. Redan under kursen var det lätt att märka att det som hände för henne under dagen var genomgripande och djupt. Hon var helt omtumlad efter sessionen som hon berättar om i brevet.

Läs Katarinas historia, som tyvärr inte är ovanlig, och känn hoppet som tänds inom henne efter kursen. Vi hoppas på att nå många, många kvinnor i samma situation och väcka nytt hopp och nya möjligheter, trots trassliga upplevelser på livets väg.

Katarinas historia behövde vi inte höra för att kunna bearbeta den under sessionen på kursen. Det räckte med att jobba med hennes kropps reaktioner på det hon varit med om. Anledningen till att vi jobbar så är att vårt nervsystem och våra minnen fungerar så. Det mesta vi minns är ordlöst. Dessutom står orden inte i kontakt med de delar i hjärnan där traumatiska minnen lagras. Men att i efterhand få ta del av en människas historia och inse hur mycket en enda MT-session (på 45 minuter i detta fall) har kunnat förändra den personens liv, är alltid lika gripande. Det är då man förstår vilket skillnad Mindful Tapping kan göra. På riktigt. Här kommer brevet Katarina skickade till oss efter kursen.

”Fick tidigt lära mig ta hand om andra människor”

”Jag är en tjej som fick lära mig i tidig ålder att ta hand om andra människor. Har en storebror som är utvecklingsstörd, synskadad och med svår epilepsi. Min mamma fanns för oss så mycket hon orkade. Min pappa hade sina bra stunder också. Problemet var att han ofta var trött och behövde sova. Men med två små barn i huset blev det inte så mycket sömn. Ilskan tog han ut på mamma med slag och sparkar. Vid fem års ålder var jag super duktig på att kyla ner blåtiror och trösta samtidigt som jag kunde ta hand om brorsans kramper. När pappa kom hem igen med blommor och choklad så var allt bra igen.

Mamma lämnar honom…och mig

Livet löpte på i samma mak fram tills jag var 13. Då äntligen lämnade hon honom! Fast hon glömde ta med mig. Jag blev kvar och kunde ta hand om min pappa, som det var så synd om. Skolan kom jag till när han orkade stiga upp. Detta varade bara ett par månader. Han träffade en annan som blev hans värld. Nu var jag bara i vägen. Jag flyttade mer eller mindre in till min kille. Där fick jag sova så länge vi var vänner. Annars fanns det varma trappuppgångar. Efter ett år tog han kontakt med min mamma och sa att hon fick ta över nu. Mina saker, som inte var slängda, stod på uppfarten. Jag var arg på mamma som inte hade fattat hur jag hade haft det.

Gravid och övergiven – men träffar en snäll och go man

När jag var 17 fick jag min lägenhet. Nu skulle jag börja mitt liv!! Det var fest och livet lekte. När jag var 19 blev jag gravid. Pappan till barnet lämnade mig i femte månaden. Men jag visste att jag kunde fixa detta själv. Jag födde min son och var nog den stoltaste mamman i hela världen! När han var tre år träffade jag en kille som var så snäll och go. Han gick in helhjärtat i vår lilla familj. Tänk att jag kunde få det så bra. Han tog hand om mig så mycket att jag inte märkte att jag inte träffade mina vänner. Hans polare var inget för mig att träffa, sa han. De kunde inte förstå att han var tillsammans med en tjock mamma. Han sa alltid att han var ju inte som dem. Hade han tänkt på utseendet så hade han ju aldrig blivit tillsammans med mig.

”Nu låg allt fokus på mig. Det klarade han inte.”

Jag blev så småningom gravid. Det var tvillingar men det ena barnet dog i magen. Jag blev jätte dålig både fysiskt och psykiskt. Jag åkte in och ut på lasarettet för mina värden var allt utom bra. Detta klarade han inte av. Nu låg ju fokus på mig. Han gick ner sig mer och mer. Tillslut kvaddade han bilen. Han ville dö sa han, fast han hade bältet på sig så det gick bra. När vi hade fått vår fina dotter så blev han ännu värre. Han var trött och fick ju inte den sömnen han behövde. Det var här någonstans min son blev super duktig på att ta hand om andra människor.

Lämnade honom till sist…

I oktober 2013 fick jag veta att han haft en annan i fyra jävla år. Visst hade jag misstänkt det. Men när jag frågat så har det alltid slutat med att jag är en elak jävla idiot som anklagar honom för något sådant. Men denna gången erkände han. Han lovad att avsluta med henne. Allt skulle bli bra igen. Dum som jag är trodde jag på honom. Jag stod ut till september. Det var när mina barn grät och frågade varför jag lät dem växa upp i detta helvete. Jag kom på att jag lät mina stackars barn leva i en jävla repris från min barndom! Helt sjukt, jag vet.

På kurs i Mindful Tapping

Jag läste om denna kursen (Mindful Tapping Steg 1) och tog kontakt med Micke. Han berättade lite om den och jag kände att jag hade inget att förlora på att testa. Jag åkte till Halmstad och fick kontakt med en händelse som hade hänt den dagen jag slängde ut mitt ex. Jag såg för mig hur jag satt som vanligt ihopkrupen i soffan med honom stående över mig. Ångesten, rädslan, doften, allt kom över mig. En av assistenterna hjälpte mig in i ett annat rum. Jag ville bara springa därifrån men fick hjälp att lugna ner mig lite och börja knacka. När jag knackade blev bilden blev svagare, känslan bättre. Tillslut var han borta. Istället fick jag en bild av mina fina barn som satt i soffan och skrattade. Så bra som jag mådde då hade jag inte mått på 10 år minst, kändes det som!

Inte längre rädd för röda bilar när jag körde hem…

Jag var fundersam om det verkligen kunde stämma. Hade jag hittat något som kunde hjälpa mig? Tänkte att det var nog bara en tillfällighet. Men jag hade en lättnad i bröstet som inte funnits där förut. Jag körde hem och kom på mig själv att jag satt och sjöng högt i bilen. Hade inte ens märkt om jag mött någon röd bil. Det har jag alltid haft koll på innan. Han har sagt flertalet gånger att ”möts vi på vägen så är det så lätt att frontalkrocka”.

Nu vet jag att det är möjligt att få tillbaka mitt liv

När jag kom hem somnade jag som en liten gris. Vaknade på morgonen och hade inte haft någon mardröm. Detta var för bra för att vara sant!! Men efter ett par dagar kom jag på mig själv när jag knä-skurade mitt badrum, att jag inte behövde städa som han bestämt. Jag knackade själv på det, och tro det eller ej, men nu ligger jag aldrig mer på knä och skurar för någon annans skull. Nu vet jag att det är möjligt att få tillbaka mitt liv. Jag har ju verktyget med mig hela tiden. Jag kan varmt rekommendera att ge detta en chans. Som jag skrev innan; jag hade inget att förlora. Nu vet jag att jag hade allt att vinna”.

/ Katarina