Mina fötter vill bara springa iväg med mig till tryggheten
”Det är något fel på mig. Jag gjorde fel, tänkte fel och jag är bara dålig”.
Känns dessa tankar igen? Ja förmodligen är det ganska många som känner det så här, upplever sig själv som dålig och misslyckad. Eller i alla fall har gjort det någon eller några gånger i livet.
Vad gör man åt det?
Kryper in i sig själv och mår ändå sämre? Tänker lite positivt och hoppas att det löser sig? Röker, dricker eller äter lite mer?
Hjälper det?
Så här kan problemet yttra sig i vardagen:
Det är tid för matlagning och du sätter så smått igång med något du tycker skulle vara lämpligt att äta och då kommer någon i familjen in. ”Vad är det där för något, det ser inte speciellt gott ut, vi skulle ju haft fiskpinnar idag”!?
Du håller på att sjunka genom jorden, myriader av tankar och intensiva känslor av obe-hag far genom dig. FEL – fel mat, mitt fel. Jag är oduglig, igen. Blankt och tomt i huvudet, slutar andas. Blockerad, kan inget säga.
Med hjälp av Mindful Tapping
En likartad händelse togs upp under en telefon session.
Efter berättelsen när personen sagt att det kändes blankt och tomt i huvudet och inga ord kunde sägas så ställdes frågan ”Var mer känner och upplever du detta, scanna igenom hela kroppen”
Svaret blev ”i fötterna”. Det är som fötterna vill springa iväg.
Nästa fråga; ”vart vill dom ta dig”.
Svaret blev ”till en lugn plats, till mitt rum där hemma (i barndomshemmet), där kan jag stänga in mig och ingen kommer åt mig där. Jag går in i mig själv och stänger omvärlden ute. Det är tryggt”
Genom att fokusera upp klienten och be honom stanna kvar i känslan av uppgivenhet, i detta fall att benen vill springa. En enkel instruktion – bara var med det du upplever och tappa samtidigt. Tänk nu åter på situationen, se, upplev det igen och känn efter hur det känns i benen nu. Svaret blev ”inte så starkt, det är lugnare i benen och fötterna nu och tankarna är inte så många och dom är liksom långsammare”.
En enkel fråga till. Känner du igen den här känslan från tidigare?
”Ja. Så här känner jag det ofta, när någon vill, kräver eller begär något av mig. Men det är också precis så här jag upplevde det när jag var barn. Att jag ville springa iväg och gömma mig och sluta mig inom mig själv.”
När började detta?
”I lekis, när jag började lekskolan och sen blev det nästan värre i riktiga skolan. Det var så skrämmande, så stort, obegripligt och så väldigt många främmande människor. Jag visste liksom inte hur jag skulle göra och inte vilka de andra var. Obegripligt och omöjligt att förstå mig på det hela. ”
Har du en bild av detta?
”Ja jag ser skolgården med massor av barn och så mig själv, ensam. Jag bara står där, vet inte hur eller vad jag ska göra. Vill liksom bara springa därifrån och gömma mig, samma känsla som jag har nuförtiden.”
Fokus på kroppen
Under hela detta förlopp, fokus på de kroppsliga upplevelserna samtidigt med kontinuerlig tapping. Tapping hela tiden under frågorna och då svaren kommer. Detta gör att känslor, upplevelser och kroppsliga förnimmelser snabbt skiftar, avlöser varandra och minskar dramatiskt.
Ännu en fråga för att föra processen vidare.
Vad skulle du ha behövt i detta läge?
Efter en längre stund kommer svaret; ”jo jag tänker mig att en vuxen kommer in i bilden. En vuxen som bara är där, sitter med mig i salen, är med på skolgården, som något slags ankare. En trygghet som innebär att jag själv vågar göra saker, utforska saker, så att jag nu kan gå bort till de andra barnen, kanske börja leka med dom. Denna vuxne blir mitt ankare. Det känns bra. Mycket bra för med denna känsla inombords blir det lättare att ta kontakt och gör saker.”
Testa resultatet
Tänk nu åter på den händelse vi startade med. Det är viktigt att testa resultat. Inga fromma förhoppningar utan kolla upp läget.
”Jag stannar kvar i den, jag försvinner liksom inte iväg, jag kan uttrycka mig och säga vad jag tänker och tycker. Det känns på ett helt annat sätt.”
Tänk på skolan, skolgården. Vad händer? Hur ser det ut och hur känns det i dig?
”Det är den nya skapade bilden som dyker upp för mig. Den kommer direkt. Den vuxne, mitt ankare, finns med där. Det är som en fasförskjutning; det stora skrämmande, överväldigande har krympt och suddats ut medan fokus nu är på det jag vill göra, denna nya känsla. ”
Kommentar:
Det är vanligt att kursdeltagare och klienter kommer in i en form av fastnaglad rädsla, av att inte kunna göra något. Bli tyst, stum, stel, inte veta vad man ska göra eller säga – när detta inträffar då vi har plockat fram en händelse är det ofta väldigt bra att ställa frågan ”var mer känner du något, scanna genom kroppen, känn efter i benen, fötterna och armarna och i huvudet”
Då blir svaret många gånger ”det känns i benen” eller ”i fötterna, dom känns liksom inte” På frågan ”känner du av underlaget” så kan det bli ”nej”. När detta inträffar vet vi att personen kommit in i en freeze reaktion på en situation där man inte kunde göra något, var fast, kunde inte springa därifrån eller någon likartad situation.
Att då helt enkelt bara stanna kvar med denna känsla, upplevelse, och tillåta den att förändras, uppmärksamma den och ”let it go”(om det är det den ska göra). Tapping under hela tiden. Lätt, enkelt och utan analys och letande efter ord. Tillåtande och med möjlighet för personen att få vara i upplevelsen.
