Ambulanssjuksköterskor och övrig personal inom räddningstjänst, polis och brandkår, det som kallas blåljuspersonal, löper ökad risk att drabbas av högt blodtryck, hjärtinfarkt och depression. Dessutom har de en förhöjd risk för sjuklighet, förtidspensionering och förtidig död samt ökad smärtproblematik. Detta gäller även för vanliga uttryckningar, dvs. utan att exponeras för trauma.
Till ovanstående grupp räknar vi också militär personal som vistats utomlands i fredsbevarande eller operativ tjänst. Dessutom är många andra personalgrupper hårt drabbade såsom bl.a. lokförare och konduktörer, inom socialtjänst, på särskilda boende, anstalter och flyktingförläggningar.
Vad som ytterligare förvärrar för dessa personalkategorier är när man blir utsatt för traumatiska händelser som inbegriper hot, våld och allvarliga olyckor. Då kan man dessutom konstatera en ökning av symtom på posttraumatisk stress, PTSD.
Ökad risk för;
1. Sjuklighet, förtidspensionering och förtidig död.
2. Högt blodtryck, hjärtinfarkt, depression med 10-15%.
3. PTSD:, posttraumatisk stress. Räddningstjänst & ambulanspersonal 15 %, militär personal direkt vid hemkomst 10 %, lokförare 12-15 %.
4. Långtidseffekt ökar PTSD problemen, en fördubbling samt ökar sömnsvårigheter och depression.
5. Långtidsstress ökar risken för hjärt-kärl sjukdomar, diabetes, övervikt, alkohol-problem, kriminalitet, våldsbeteende m.m.
Stressjukdomar hos ambulanspersonal
År 2020 doktorerade ambulanssjuksköterskan Kåre Karlsson från Skövde med avhandlingen ”Health problems and work-related stress in Swedish ambulance personnel” med fokus på arbetsmiljön. Ett fåtal inom yrkesgruppen stannar tills de uppnår pensionsålder och många inom yrkeskåren menar att det finns en ökad risk att drabbas av olika sjukdomar och förtidig död.
Med studierna kunde han konstatera att ambulanspersonalen fick kraftigt förhöjd puls och höga värden av stresshormoner vid utryckning och att de löper en ökad risk att drabbas av hjärtarytmier och högt blodtryck. I förlängningen leder detta till följdsjukdomar som hjärtinfarkt och depression. Vilket framgick av kartläggningen. Det framkom även en ökad risk för knä-artros och nackryggbesvär. (1. & 2.)
Nu tänker man, i Västra Götaland, starta utbildning för personal inom ambulans och räddningstjänst för att förebygga stressjukdomar. (3.)
”Över tusen anställda inom ambulansen och räddningstjänsten utbildas i att hantera den stress som forskning visar att all ambulanspersonal drabbas av, oavsett erfarenhet eller om de märker det själva”.
Men hur ska utbildningen gå till – ja det framgår inte av artikeln ifråga.
För det krävs åtgärder för personalen som är hårt belastad. Än värre när skjutningar, våld och hot ytterligare belastar yrkeskåren. Något som dessutom förvärrar risken för posttraumatisk stress.
Kopplingen stress och hjärt-kärlsjukdomar är väl belagd
Stress påverkar immunsystemet, autonoma nervsystemet och endokrina systemet, det vet vi via forskning. Sambandet mellan stress och hjärt-kärlsjukdom är sedan länge klarlagt bl.a. via INTERHEART studien. Ett flertal senare studier bekräftar sambandet mellan hög nivå av psykisk stress med ökad risk, en dubblering, för att få en hjärtattack. (4. & 5.)
Stress, med den definition som används i internationella sammanhang som INTERHEART studierna, utgör en gemensam underliggande faktor för många av våra vanligaste folksjukdomar. Utöver hjärtkärlsjukdomar med stroke, återfinns diabetes, depression och övervikt/fetma. Därför är det ytterst viktigt att vi enas om vad stress är. Utan definition går vi lätt vilse. Med fel fokus kan eftersträvade effekter utebli. Både tid och pengar kan gå förlorade.
”Med stress menar vi att man känner sig spänd, retlig, nervös, ångestfylld eller har svårigheter med sömnen till följd av förhållanden på arbetet eller i hemmet”. Samt ”ekonomiska problem, negativa livshändelser, bristande känsla av kontroll och depression”.
Annika Rosengren, Sahlgrenska i Göteborg, har under 20 års tid forskat inom området och säger så här ”om vi vill minska risken för hjärt-kärlsjukdom behöver stress betraktas som en modifierbar riskfaktor” (alltså något som vi kan påverka). ”Men stressbegreppet måste definieras, vi måste ha klara riktlinjer för vad vi menar med stress”.
Internationell forskning har visat vägen
Det finns många internationella studier, som visar att ambulans- och räddningstjänstpersonal löper ökad risk för sjuklighet, förtidspensionering och förtidig död samt en ökad smärt-problematik. Men få studier har gjorts i Sverige.
Internationella exempel där även övrig s.k. blåljuspersonal (polis, brandmän, räddningstjänst) innefattas kommer från USA, Frankrike, Tyskland, England. (brandmän i Tyskland och Frankrike, ambulans-personal London. Nämnas kan, att man i USA i försök med otraditionella metoder (tapping) för personal inom både Security och Fireworker, har sett goda resultat.
I flera studier kommer man fram till en generellt förhöjd sjukdomsrisk på 10-15%. Därutöver konstaterar man att personalen dessutom har en 10-15% risk för att drabbas av PTSD.
Man kan lätt konstatera att dessa personalkategorier är att jämställa med militär personal. Fredsbevarande styrkor och insatsstyrkor, olika personalkategorier i krigsdrabbade länder och katastrofområde. Här finns rikhaltig forskning som visar på utbredd risk för depression, självmord och PTSD.
Posttraumatisk stress
PTSD, post traumatisk stress, är en term som många, även i Sverige, numera är bekanta med. Att många hemvändande militärer från utlandsuppdrag lider av det, att hustrur och barn traumatiseras eller drabbas av konsekvenserna av deras trauman. I USA vet man att mångfalt fler av de hemvändande soldaterna dör av självmord än av krigföringen i främmande länder. Att dessa soldater står för en hög andel våldsbrott, inkluderat våldtäkter, är också välkänt.
Det har gjorts studier i Sverige på post-traumatic stress bland svensk ambulanspersonal. En avhandling av Anders Jonsson från 2002. (A Jonsson, K Segesten, B Mattsson). Han hade under flera år arbetat inom militären på utlandsuppdrag och såg klara likheter mellan ambulanssjukvårdare och krigsveteraner. I avhandlingen visade han att två tredjedelar av deltagarna rapporterade erfarenhet av traumatiska situationer, majoriteten (86 %) av dem var stress-situationer i relation till trauma på jobbet. Av de som upplevt en traumatisk händelse fann man att över 15 % också rapporterade PTSD symtom.
Utryckningspersonal utsätts ofta för traumatisk stress när de hjälper människor i akuta situationer. De har också visat sig vara sårbara för utvecklingen av symptom på posttraumatisk stress. Stressreaktioner bland de som hjälper till vid olyckor, katastrofer eller andra allvarliga incidenter kan betraktas som ett naturligt beteende när de upplever traumatiserande händelser. Studier visar att faktorer som ålder, familjemönster och tidigare erfarenheter av våld och/eller övergivenhet (neglect) spelar roll i utvecklingen av PTSD.
Anders Jonsson installeras 2022 som professor vid vårdhögskolan i Borås.
”Jag intresserade mig tidigt för ambulanspersonalen och hur de upplever stress i fält. Jag kunde se att det fanns samma symptom hos ambulanspersonalen som hos krigsveteraner.”
Traumasymtom utvecklas successivt
I officiella sammanhang från militär/försvarsmakten brukar man säga att cirka 10 % lider av PTSD vid hemkomsten från utlandsuppdrag. Man menar också att denna siffra sjunker allt efter tiden går. Från försvarsmakten, från Röda Korset och från den officiella vården säger man sig kunna ta hand om trauma problemen med KBT – men stämmer det verkligen?
Från Veterancentret i Danmark rapporterade man redan 2017 att andelen veteraner med PTSD symtom och depression ökade markant efter hemkomst frän Afghanistan. Men än mer anmärkningsvärt är att 6,5 år efter hemkomsten hade andelen veteraner med moderata eller svåra PTSD symtom ungefär fördubblats.
Sex och halvt år efter fullgjort uppdrag upplevde var tredje veteran PTSD. Därutöver led ytterligare 20 % av soldaterna av depression. Hur många som hade hjärt-kärl problem fanns det däremot inte några rapporter om. (7.)
För utveckling av PTSD spelar tidigare erfarenheter av bl.a. våld och övergrepp stor roll. ACE studien visar klara samband.
Att arbeta med traumatiserade och våldsbenägna
Det finns många yrkesgrupper som jobbar för andras väl och som utsätts för traumatiska händelser på jobbet. I första hand tänker man på polis och militär utöver ambulans- och räddningstjänst. De s.k. blåljusyrkena. Men även lokförare och konduktörer är hårt drabbade. De har i studier visat en förhöjd risk att vara delaktiga i traumatiska olyckor. 12 –15 % som varit med om allvarliga olyckor i jobbet uppvisar PTSD symtom.
Men i princip alla som arbetar med människor påverkas av risken för hot och våld. Det gäller särskilt i arbeten där människor befinner sig i utsatta lägen och mår dåligt. Utåtagerande, våldsbenägna och våldsutsatta grupperingar och individer. Personal på fängelser och inom socialtjänsten. På institutioner, särskilda boenden, asylanläggningar men också inom sjukvården.
Med ökad våldsspiral kommer allt fler att få märkbara fysiska och psykiska problem med ökade ohälsotal och stroke, högt blodtryck, alkoholproblem, våldsbenägenhet etc. Vad kommer att hända på lite längre sikt, i vårt samhälle, i skolan, på arbetsplatser när allt fler människor upplevt långa perioder av traumatisering, starka våldstrauman men också extrem utsatthet i form av övergivenhet och utanförskap.
Hur många kommer att utveckla PTSD och internmedicinska sjukdomar som hjärtkärl- och lungsjukdomar, diabetes, övervikt och depression. Våldsamt beteende med våld i hemmen, på allmänna platser och kriminalitet närs av trauman.
Med begripliga förklaringar ges utrymme för läkning
Stressreducerande insatser
Forskning visar att psykologisk debriefing inte är användbart för att förebygga PTSD efter traumatiska incidenter. Tvärtom kan problemen förvärras.
SBU säger numera också att det finns tecken på att debriefing, som förebyggande metod för PTSD, kan vara skadligt. Det är bra att man äntligen uttalar sig om detta som forskningen visat sedan 20 år tillbaka. Att återberätta traumatiska händelser, även i terapi, stärker minnet, även av de omedvetna delarna, som man kan känna som kroppsliga obehag. Dessutom får man en överbelastning av allostasen dvs. kroppens nervsystem, hormonsystem och immunsystem vilket kan leda till psykisk och fysisk ohälsa.
Bessel van der Kolk uttrycker sig så här om exponeringsterapi.
Ett av mina största misstag var att tro att det som gör människor trygga och starka är att berätta om traumat. Han berättar i sin bok om vad som hände de krigsveteraner som under en studie blev utsatta för intensiv flooding dvs. upprepade gånger prata i detalj om traumatiska händelser. Försöket fick avbrytas i förtid på grund av alla negativa upplevelser. Om denna exponeringsterapi kan man läsa i hans bok ”Kroppen håller räkningen” på sid 236-237 (7.)
Enligt Bessel van der Kolk har KBT visat dålig effekt. Mer än en tredjedel av patienterna hoppar av innan behandlingen är slutförd. De som fullföljer blir sällan återställda. Flertalet har kvarstående allvarliga fysiska eller psykiska problem. Många med kvarstående fullskaliga PTSD symtom och i en del fall andra negativa effekter.
Trots detta uttalar sig psykiatriker nu, juni 2022, som att detta är en effektiv behandlingsmetod. ”Man måste noga gå igenom sina våldsamma minnesbilder av när man blev torterad eller våldtagen, som för många är oerhört skrämmande. Men det är en jättebra behandling. Genom att gå tillbaka till minnesbilderna och gå igenom händelsen kan hjärnan få distans och lära om: det hemska är över – du har överlevt. Men många säger nej till behandling”. Men ”För att fler ska orka möta sina traumatiska minnen i terapi behövs det nya mediciner som kan dämpa den rädsla och ångest som exponeringsterapin ger.”
(8.)
Neurovetenskaplig forskning visar vilka parametrar som måste förändras. Med metoder som förändrar alla delar av upplevelsen, vilket inkluderar de kroppsliga obehagen, går det att förändra den fysiologiska och psykologiska hälsan till det bättre.
De direkta negativa effekterna av stress och ångest är den påfrestning på organismen som uppstår på grund av en ständig fysiologisk aktivering dvs. allostatisk överbelastning. De indirekta effekterna av stress uppstår genom en ond cirkel av sömnbrist och sömnproblem, sämre kostvanor och mindre lust att utöva fysisk aktivitet.
Sammantaget ger stress upphov till en ohälsosam påverkan på både hjärna och kropp
Sammantaget inverkar stress och psykosociala faktorer på den samverkan mellan kropp och hjärna som, när den är ogynnsam, kan ge upphov till en hälsovådlig livsstil, försämrade sociala relationer, överprestation och underprestation. En del drivs in i missbruk och våldsbenägenhet.
Effektiv traumaterapi kan vara kostnadseffektivt
Effektiv traumaterapi som kan nås och utövas av många skulle vara kostnadseffektivt för samhälle och individer. Dessa metoder finns och skulle säkert bli välkomnade inom vården. Men det förutsätter förstås att man känner till att dessa metoder existerar och att man är öppen för att utbilda sig i dem.
Referenser
1. Ny avhandling om stress och hälsoproblem för ambulanspersonal
2. Health problems and work-related stress in Swedish ambulance personnel av Kåre Karlsson
3. Ambulanspersonal hårt drabbade av stress – nu ska fler än tusen utbildas i Västra Götaland
4. How stress increases your risk of heart diseases, 2021.
5. Bloggen: Hög stress och svåra livshändelser ökar risken för stroke
6. Var tredje Afghanistan veteran lider av PTSD
7. https://mindfultapping.se/2016/02/02/kroppen-haller-rakning-pa-dina-trauman/
8. PTSD – när minnet kan läka via tuff terapi
