Mindfulness i skolans värld

Mindfulness meditation för barn och tonåringar har fått ett snabbt ökat intresse i många svenska skolor. Detsamma gäller i skolor över hela Europa och Nordamerika. Eleverna ska lära sig uppmärksamma sina upplevelser (förnimmelser, tankar, känslor) med en icke-dömande attityd. Målsättningen är att de ska stå emot stress bättre dvs. utveckla motståndskraft (resilience), lära sig självreglering och förbättra sina skolresultat.

Förhoppningen är att med mindfulness kunna förhindra att stressen eskalerar till psykologiska problem och äntligen finna lösningen på den ökande psykiska ohälsan.

Men uppnår man de förväntade resultaten?
Finns det forskning som visar detta?
Biverkningar, följsamhet och fortsatt användning (complience) av mindfulness träning?
Och viktigast av allt gillar eleverna dvs. barnen och tonåringarna det?

Jag ska här gå genom några studier som inte enbart fokuserar på positiva utfall utan faktiskt vågar belysa de negativa effekter som självklart också finns. För inom vilka område gäller inte det? Fotboll är väl inte positivt hos alla, inte heller teckning eller yoga gillas av alla elever.

Mindfulness kan uppfattas som ytterligare ett sätt att lära stökiga elever ”bete sig” eller ”veta hut”

Väluppfostrad betyder i regel, i skolans och de vuxnas värld, att man är bra, snäll, duktig, tänker och handlar rationellt och överlagt. Medan stökiga, bråkiga, oppositionella eller de som sätter sig till motvärn mot auktoriteter/lärare ses som dåliga och okontrollerade elever, sådana som behöver uppfostras. Inom mindfulness där man uppmuntrar unga till att bete sig lugnt, eftertänksamt och vara uppmärksamma kan då ett bra eller dåligt beteende lätt innebära att man som elev ses som antingen välartad eller bråkig.

Mindfulness hjälper mig inte” säger Tyler, en 13-årig elev i ett eftersatt område i sydvästra England. ”Vissa människor hjälper det, vissa mår sämre av det. Ibland hjälper andra saker mig mer. Men de lyssnar inte på oss, de säger bara till oss att göra mindfulness”.

Ett forskningsprojekt (6.4 milj. pund) i Storbritannien, undersöker huruvida mindfulness träning i skolan är kostnadseffektivt med bra effekt på måendet hos 11-14 åringar. Forskare i skärnings-punkten kognitiv neurovetenskap, sociologi och utbildning undersöker mindfulness-interventioner och ungdomarnas egna upplevelser av mindfulness i skolan.

Vi har funnit att även om mindfulness förbättrar utbildningsnivån och minskar känslomässiga problem hos vissa ungdomar, har det för andra ingen uppenbar effekt. Ännu värre är att det för vissa elever kan underblåsa missnöje och förbittring.

REF 1.

Mindfulness-program gör anspråk på att bygga psykologisk motståndskraft (mot stress) genom att engagera hjärnan på specifika sätt. Beskrivs som en hjärntränings-övning som vilar på vetenskaplig grund och som sådan kan då mindfulness lätt inkluderas i skolans läroplaner.

Mindfulness på bred front – att tänka på

Den populariserade form av mindfulness som vi möter idag kan man säga har sina rötter i buddhismen. Mindfulness introducerades i väst på 1970-talet av Kabat-Zinn. Metoden fick ganska snabbt fotfäste inom psykologisk behandling.

Begreppen mindfulness och meditation, såväl innebörden som skillnaderna mellan dem är oklar. Både forskare och utövare av mindfulness undrar över dess bakgrund och hur man ska förklara mindfulness. Många är kritiska till det sätt som mindfulness förs ut i samhället. Här följer några axplock från forskare.

Purser myntade begreppet ”McMindfulness” och menade att sekulär mindfulness inte är något annat än koncentrationsträning och ifrågasätter Jon Kabat-Zinns uttalande om mindfulness som en global företeelse att hjälpa människan ur de nuvarande ekonomiska och sociala problemen. Han menar att mindfulness inte i grunden förändrar, utan enbart hjälper till att för stunden hantera situationen. Dessvärre kan den också bidra till att vidmakthålla dysfunktionella strukturer. Han lyfter fram att nutida mindfulness lätt kan misstolkas genom att citera Kabat-Zinn ”Happiness is an inside job”.
REF 2.

Moloney beskriver hur mindfulness erövrat världen och menar att den inte tillfört något nytt. Påstår att framgången beror på skickliga marknadsförare som påstår att den är värdefull och kostnadseffektiv i sin lindring av stress och utbrändhet.
REF 3.

På psykologiska institutionen vid Stockholms Universitet gjordes nyligen en studie som tittade på behandlares erfarenheter av fallgropar och risker med mindfulness. Från behandlarnas sida framkom att de upplevde vissa svårigheter med mindfulness i psykologisk behandling. Det de framhöll var vikten av egen erfarenhet av mindfulness och respekt för metoden. Dessutom att det är viktigt att anpassa arbetet till patientens förutsättningar och behov.
REF 4.

Jennings, psykoanalytiker, menar att genom att fokusera på ”mitt sinne” eller ”min sinnesfrid” har man kommit långt bort från meditationens ursprungliga kontext. Vilket kan leda till att känslor som bl.a. ilska, oro och hat betraktas som något förbjudet, speciellt om man redan har ett komplicerat förhållande till negativa känslor.
REF 5.

Goleman påpekar dessutom; ”syftet var inte avslappning, minskad stress eller en behaglig upplevelse, tvärtom var obehag i olika former något man kunde förvänta sig som en naturlig del av processen.
REF 6.

I en litteraturöversiktlig studie av randomiserade kontrollerade studier på effekterna av mindfulness fann man att av 7.931 studier var det endast 36 där man specifikt påtalade att man tittade på även negativa effekter.
REF 7.

En nyligen gjord meta-analys på just negativa effekter inom meditation och mindfulness visade att prevalensen (befintliga fall) ligger på 8,3%. De vanligaste fynden i studien var ångest och depression men också enstaka fall med självmordstankar.
Anm. definitivt lågt räknat. Väldigt vanligt att patienter, klienter, inte berättar om sina negativa upplevelser. Tiger och lider och avslutar terapin.

Mindfulness och emotionell reglering?

Mindfulness interventioner med ungdomar har generellt sett varit bristfälliga i utförande och uppföljning. Såväl gruppstorleken som effekterna har varit små. Forskare framhåller att det behövs standardiserade interventioner och mätmetoder.
REF 8.

Från utbildningsföretagen inom mindfulness sektorn framhåller man att mindfulness är ett ”verktyg för att hjälpa barn reglera känslor, motverka stress och bidra med en positiv självkänsla och empatisk förmåga”. Där ser man ingen risk eller tittar oftast inte alls på negativa effekter.

I en kvantitativ interventions-studie, doktorsavhandling 2018, med elever i årskurs 6-8 framgår det att ”ingen signifikant skillnad gick att finna mellan de olika grupperna gällande mindfulness inverkan på emotionell reglering”. Det gick inte heller att finna skillnader mellan kön eller årskurs. Resultaten stämmer i stor grad överens med tidigare forskning inom området.

Mindfulness-program gör anspråk på att bygga psykologisk motståndskraft genom att engagera hjärnan på specifika sätt. Ofta beskrivs det som en “hjärntränings-övning, som anses speciellt effektiv för barn och ungdomar på grund av deras ”plastiska” hjärnor.

Många mindfulness program lär eleverna att känslor som ilska, ångest och rädsla härrör från reaktioner i amygdala (vilket är ett föråldrat synsätt och numera rakt ut sagt felaktig information) och att man med mindfulness lär sig hantera dessa känslor genom att prefrontala cortex aktiveras (vilket inte heller är korrekt). Vilket man i sin tur påstår har med beteendereglering att göra. På så vis skulle de kunna reglera sig själva och välja ett annat svar. En del utbildare beskriver det som att man då har “frihet att välja”.

Men i den brittiska undersökningen säger såväl forskare som utbildare att de är oroliga över hur kunskaper om hjärnan diskuterades i mindfulness-klasser. Ungdomar uppmuntrades att reglera sina negativa känslor, omforma dem och på så vis stärka hjärnan. Våra intervjupersoner ansåg att ett sådant språk kunde förstärka passivitet och t.o.m. motvilja hos ungdomar, snarare än att främja deras handlingskraft.

Lärare som arbetar med unga människor i marginaliserade samhällen oroar sig över sådana budskap vilka mer eller mindre kräver att eleverna vänder sig inåt och anpassar sig till sin miljö. Att acceptera istället för att försöka förändra sina omständigheter. USA-baserade pedagoger som vi pratade med beskrev hur idén om att bygga motståndskraftiga hjärnor har en stark och djup förankring i de amerikanska föreställningarna om karaktär. REF 1

Vad tycker eleverna

Elever som ogillar skolan ser mestadels mindfulness-lektionerna som ett tvång. När skolan är en källa till frustration upplevs mindfulness-lektionerna lätt som bara ännu ett sätt att få dem att “bete sig rätt”. Ett intryck som förstärks när lektionerna leds av lärare.

Jack, en 13-årig pojke i en industristad förklarade: ”De försöker lära oss att vi ska välja det vi vill men när vi sedan säger vad det är vi vill så låter de oss egentligen inte välja någonting alls

Med starkt styrda lektioner skapades ett motstånd från elevernas sida, vilket samtidigt innebar att de med störst behov marginaliserades och, så att säga, utestängdes från programmet.

Andra elever tyckte illa om när de skulle uppmärksamma sina känslor. När de ”vände sig inåt” upplevde de sig sårbara och otrygga i klassrummet. Speciellt flickor tyckte det var obehagligt med både övningarna och diskussionerna.

Kelly, 13 år: ”Jag hatade när jag var tvungen att blunda … jag kände mig obekväm eftersom det fanns en del i gruppen som jag inte litade på … Vissa övningar hjälpte mig men det skulle varit bättre om bara de som jag litade på fanns där”.
Forskarna fann att denna brist på förtroende sällan var ogrundad.

Mindfulness-lektionerna omfattar även diskussioner, vilka enligt mallen, skulle fokusera på typiska ungdomsproblem som skolarbete, idrottsprestationer och sociala medier. Men mobbing, sjukdom eller ångest över sina familjemedlemmar låg utanför de normala stressfaktorer man fick ta upp. Elever som tog upp egen oro t.ex. att hennes bror skulle hamna i fängelse, bemöts inte från lärarhåll. Därav uppfattade eleverna lektionerna som meningslösa.

Forskarna fann trots allt en ökad medvetenhet, hos vissa lärare, om att en del mindfulness-övningar inte var helt lämpade för elever som hade trauma i bakgrunden (vilket är mycket vanligare än flertalet är medvetna om). När mindfulness-lektioner är obligatoriska, finns det risk för att elever som nyligen varit med om akut traumatiska händelser kan må riktigt dåligt. De tenderar att återtraumatiseras och få ökad ångest. Dessutom kan eleven få intrycket av att det är något fel på den. Om du inte uppnår det som förväntas så måste det ju bero på att det är dig det är fel på, är filosofin.
REF 1

Mindfulness-projekt i svenska skolan

Försäkringsbolag, företagare, politiker – många nästan slåss om att få bidra med pengar till mindfulness projekt. Äntligen har vi ju hittat Aladdins lampa.

Ett i raden är Länsförsäkringar som bidrar med projektpengar till mindfulness för skolbarn.
Utbildningen hålls för 280 lärare och elevhälsopersonal i Västsverige och berör tusentals elever i årskurs 4–6. Barnen ska tränas i metoden TMR för att uppnå koncentration och få studiero i klassrummet.

Katarina Laundy, ansvarig för projektet, vet att mindfulness kan trigga stark oro hos vissa personer med ADHD och PTSD. Hon menar; ”det handlar om känslor som redan finns (?!) i personen, och inte om något som uppstår av mindfulness. För en person med posttraumatisk stress är det bättre att oron kommer upp till ytan än att den blir kvar inombords”. Speglar en stor okunskap om trauma hos den projektansvarige. Hon säger vidare, “inget av barnen i TMR-projektet ska ha tagit någon skada”.
Anm. Och hur vet hon det?
REF 9.

Mindfulness utbildare bortser i regel från att det kan finns några biverkningar. Flertalet studier undersöker därför inte ens det. Inte heller om vissa elevgrupper är kritiska, negativa eller vägrar vara med på mindfulness lektionerna. Med tanke på den enorma ökning av barn från krigsdrabbade och våldsutsatt områden så måste man räkna med att det i varje klass finns några eller väldigt många elever som bär på starka traumatiska upplevelser. Dessa individer behöver något radikalt annorlunda än mindfulness.

Populärpsykologiska förklaringar för mindfulness

Inom populärpsykologin, inom den fysiska träningens värld såväl som inom mindfulness undervisning i skolan använder man MacLeans treeniga hjärna för att förklara hur man med hjälp av att tänka annorlunda kan ändra känslor och beteenden. Förklaringar som lider av en förvanskad syn på känslor och då också hur man kan ändra dem.

Den treeniga hjärnan refereras till med avsikt att förstå sambandet mellan rationalitet, känslor och beteenden. Viljestyrka betraktas som ett utslag av förmåga till långtidsplanering, något som enbart människor skulle vara kapabla till. Det leder till slutsatsen att genom att tänka annorlunda kan man ändra känslor och beteenden.

Med dessa felaktiga premisser påstås den rationella delen av hjärnan vara begränsad till cortex, medan den emotionella delen förläggs till mittdelen. Detta är inte bara felaktigt utan rentav löjeväckande. MacLeans påbyggnadshjärna, tre hjärnor i en. Som dessutom benämns i termer som aphjärna, reptilhjärna, savannhjärna i förhållande till den mänskliga rationella hjärnan.
REF 10.

Undervisning i mindfulness för skolungdomar, barn och tonåringar, får på så sätt spegla förlegade tankar om självreglering. I stället borde man vara genuint intresserade av vad ungdomar anser sig behöva.

Det är värt att fundera över om den treeniga hjärnan, fortsättningsvis skall få utgöra en del av värdegrunden, som utan att redovisas, är inbäddade i undervisningen av mindfulness.
Vad säger föräldrarna om detta?
Vill de att barnen skall undervisas i föråldrade synsätt och med kunskap som neurovetenskapen lämnade cirka 1980?

Alternativ som är anpassade efter individens behov

Det finns bra exempel på där mindfulness övningarna anpassas efter barnens och tonåringarnas behov, intresse och tidigare upplevelser. Det finns också andra metoder än mindfulness som är betydligt enklare att använda och mer lättlärda. Metoder med en relevant förklaring på hur hjärna och kropp samverkar och interagerar med omgivningen.

Metoder krävs som beaktar och tar hand om bakomliggande orsaker. Så att våra barn och unga ska kunna utvecklas till ansvarstagande, hoppfulla och glädjeskapande medvetna individer.

I Skottland utvecklade välgörenhetsorganisationen Youth Mindfulness nyligen ett program som heter SOMA, med spel och aktiviteter anpassade efter varje grupps intressen och behov. Utformningen kom från eleverna och lagöverträdande ungdomar. Programmet var fristående från den vanliga läroplanen och var icke lärarlett.

Mindful Tapping utgör med den pedagogiska EPICA modellen ett genombrott för att förstå hur vi fungerar och hur vi kan förändra och utveckla oss. Metoderna som används är baserade på samma modell.

EPICA modellen

Referenser

REF 1. It’s time to hear what adolescents think of mindfulness in schools

REF 2. Purser, R. E. (2019). McMindfulness: How Mindfulness Became the New Capitalist Spirituality. Repeater Books

REF 3. Mindfulness: The Bottled Water of the Therapy Industry. In: Purser R., Forbes D., Burke A. (eds) Handbook of Mindfulness.

REF 4. Mindfulness i Psykologisk Behandling. Behandlares erfarenheter av utmaningar, fallgropar och risker. Av Per Höglund

REF 5. Jennings, P (2010). Mixing Minds: The Power of Relationship in Psychoanalysis and Buddhism. Wisdom Publications

REF 6. Goleman, D. & Davidsson, R. J. (2018). Stillhetens Styrka: Vetenskapen om meditation. (B. Wallin, Övers.) Volante.

REF 7. Wong, S., Chan, J., Zhang, D., Lee, E. & Tsoi, K., (2018). The Safety of Mindfulness-Based Interventions: a Systematic Review of Randomized Controlled Trials. Mindfulness. 9.

REF 8. Har mindfulness en inverkan på emotionell reglering? : En kvantitativ interventionsstudie med elever i årskurs 6-8

REF 9. Länsförsäkringar betalar mindfulness för skolbarn

REF 10. Den tredelade hjärnan går i graven. Fram träder en enad hjärna.

REF 11. Kurser i Mindful Tapping

*