Den polyvagala teorin är en fiktion

Den polyvagala teorin är överspelad

Polyvagala teorin har blivit populär bland många traumaterapeuter, psykoterapeuter, kraniosakralterapeuter, kiropraktorer, yogainstruktörer, meditationslärare, andningspedagoger och kostrådgivare. Många lutar sig mot teorin i hopp om att ge trovärdighet åt sin terapi. Förhoppningsvis på grund av att de inte känner till eller förstår att den polyvagala teorins premisser inte hållit för en vetenskaplig prövning.

Premisserna har tydligt visats vara felaktiga. Förklaringarna som visar att de är felaktigt grundade är fysiologiska och evolutionsbiologiska. Det innebär att förklaringarna inte är lättförstådda om man inte är utbildad inom biologi och medicin. Den polyvagala teorin är dessbättre en teori som är falsifierbar. I likhet med vad alla vetenskapligt grundade teorier bör vara.

Många tycker om att prata om den polyvagala teorin med sina klienter, för klienterna ’känner igen sig’ i den. Vad gör man om man inte kan använda den i sina försök att grunda sin terapi på den?

Det finns andra förklaringar som är både pedagogiska och terapeutiskt användbara

Detta är numera inget problem, utan en kunskapsfråga. För det finns andra begripliga och enkla sätt att förklara hur vi fungerar som kan göra klienter trygga både med vad de upplever och vad terapin innebär. Samtidigt får de förklaringar till bakgrunderna till deras hälso-, beteende-, tanke-, relations- och prestationsproblem. Då förstår man både att man kan göra något åt problemen och hur man kan förändra dem. Den pedagogiska och terapeutiska EPICA modellen ger förståeliga förklaringar med arbetssätt som bygger på samma tankegångar.

Borde tilltron till den polyvagala teorin vara en demokratisk fråga, som vi kan rösta om?
Följ flocken så är man säker, eller hur? Många antar att majoriteten har rätt, men så är det inte i detta fall. Inte heller med begrepp som treenig hjärna, rädslocenter, reptilhjärna, känslohjärna som många fortfarande använder sig av. Den polyvagala teorin bygger på dessa föråldrade begrepp samt dessutom stimulus–respons hjärna (’tryck på knappen’ hjärna) och funktionell lokalisation.

Läs om den enade hjärnan som samverkar med kroppen och världen. Den som träder fram när den tredelade hjärnan går i graven.
Du finner denna e-bok här.

Vi, Ann-Sofi och Kjell Forsberg, har använt oss av den polygala teorin i våra utbildningar. Efter att ha tagit del av den vetenskapliga kritiken, tog vi nyligen, i maj 2021, avstånd från den polyvagala teorin. Eftersom vi är biologer var det lätt för oss att förstå de vetenskapliga resonemang som visar på att teorin är ohållbar. Den rensas därför ut från våra presentationer och utbildningar. Med EPICA modellen behövs den tacksamt nog inte.

Till sist en liten undran. Borde psykoterapier också grundas på vetenskapligt testbara teorier?

Översättning av text från Paul Grossmans diskussionstråd

Nedanstående text är en av Kjell förbättrad Googleöversättning. Text speglar en liten del av en diskussion som pågått under flera år och kan utgöra en god start för att förstå vad det är som gör att den polyvagala teorin är överspelad. Trots att det finns massvis av utbildningar och terapeuter som använder och gillar den.

Paul Grossman 17 mars 2021
Ett relevant och mycket personligt e-postmeddelande (12 februari 2021) från en neurovetenskapare inom ämnet autonoma nervsystemet, ANS Alexander Gourine (t.ex. Gourine AV, Machhada A, Trapp S, Spyer KM. Cardiac vagal preganglionic neurones: En uppdatering. Auton Neurosci. 2016 aug; 199: 24-8. Doi: 10.1016 / j.autneu.2016.06.003. Epub 2016 1. juli PMID: 27396874):

”Jag har bläddrat igenom den diskussion du har initierat på ResearchGate om den polyvagala teorin/hypotesen. Det var först igår som jag stimulerade DVMN [dorsal vagal motor nucleus] neuroner ontogenetiskt med hög frekvens / hög intensitetsstimulering i ett experiment – hjärtfrekvensen förändras knappt, sjunker som mest 5%. Under evolutionens gång migrerade/vandrade alla vagala hjärtneuroner, som utövar krono-tropisk [hjärtfrekvens] -kontroll av hjärtat, ventralt och bildade nucleus ambiguus.”

Således återigen (efter många upprepade konsekventa resultat under de senaste 50 åren) är det vetenskapliga beviset tydligt, djupgående hjärtfrekvenssänkning under psykologiskt immobiliserande situationer, som känslomässig frysning eller psykologisk dissociation (om nu denna extrema minskning av hjärtfrekvensen egentligen förekommer) har ingenting (eller extremt lite) att göra med dorsala vagus.

Detta faktum undergräver de grundläggande underliggande förutsättningarna för de polyvagala spekulationerna, som antar att evolutionärt mer primitiva vagala centra på något sätt är ansvariga för sådana negativa känslomässiga reaktioner. Mina senaste kommentarer och citat (se ovan) i denna dialog visar tydligt att de polyvagala antagandena om vagus fylogenetiska utveckling (=utveckling under evolutionen) också är felaktiga.

Dessa vilseledande antaganden är centrala inslag i ”saker” som är polyvagala och har införlivats i begrepp och tänkande på fenomen som känslomässig frysning (vilket likställs med och kallas för “dorsal vagal shutdown”), emotionell reglering, socialt engagemang, ja till och med medkänsla!

Detta har lett oss in på en väldigt falsk väg, vilket indikeras av den extremt breda popularitet polyvagala referenser åtnjuter. Referenser som behandlar dessa felaktiga idéer som fakta, inte fiktion. Jag vet att bland forskare (och andra också) är det pinsamt att ta tillbaka uttalanden och att det kan vara skadligt för karriären, men jag är rädd för att det är det som krävs (underförstått att Porges bör ta avstånd från den polyvagala teorin).

Läsare som har följt detta utbyte (om den polyvagala teorin) under de senaste fem åren (liksom de andra relaterade frågorna och projekten) kommer att ha märkt att inte en enda förespråkare för polyvagala begrepp/föreställningar/idéer ens har försökt komma med bevis för att motverka de bevis jag har samlat. Inte heller har de någonsin försökt ge rimliga argument mot min motbevisning från 2007 av de polyvagala idéerna tillsammans med den framstående evolutionsbiologen EW Taylor In Biol. Psychol.). Det är verkligen dags att se vagus och dess viktiga funktioner på ett realistiskt sätt.

Länk till det engelskspråkiga underlaget från Paul Grossman