För ökad livskraft – transformera,koda om dina trauman

Traumatiska erfarenheter skapas via inlärning. De kan därför förändras, transformeras, kodas om genom att arbeta med metoder som underlättar för hjärnan att lära om.

Mindful Tapping® är ett psykobiologiskt koncept med metoder som ökar motståndskraften vid påfrestningar genom att balansera nervsystemet. Migrän, kroniska smärtor, IBS, kronisk utmattning, fibromyalgi, ångest, PTSD och depression påverkas då i positiv riktning, minskar eller upphör.

I Mindful Tapping ingår många metoder (LÄNK) som alla bygger på samma grundarbetssätt – problemaktiverad och kroppsupplevelsebaserad mindfulness. Med andra ord baserat på interoception, proprioception och exteroception.

Mindful Tappings metoder tar utgångspunkt i varje individs inneboende kapacitet att påverka sitt nervsystem och därmed tankar, affekt, känslor, beteenden, smärtor, kroppsliga obehag, inre förnimmelser och rörelseimpulser.

Trauma är förankrat i nervsystemet, inte i den traumatiska händelsen eller berättelsen. Därför löser man dem enklast och tryggast med somatiskt verkande metoder, s.k. bottom-up metoder. Samtalsterapier, top-down metoder, är inte att rekommendera för trauman eftersom de kan öka obehag och förstärka inlärningen av traumat. Tänk på att trauman ofta ligger som grund för de flesta av våra problem.

Tsunamin, terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, Estoniakatastrofen är alla exempel på starka upplevelser som oavsett tidsavstånd kan ge en mångfald somatiska symtom. Ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet dvs. hyper-arousal, det vi kallar stress, beteendeförändringar som att undvika vissa platser och situationer, att inre bilder och filmer av skrämmande natur tränger sig in i medvetandet (flashbacks). Men också genom att autonoma nervsystemets DVC (se fotnot*) ”stänger ner”, hypo-arousal i form av handlingsförlamning, paralys eller att man blir mentalt frånvarande, dissocierar. Det är välkänt att smärttillstånd, katastroftänkande, arbetsoförmåga, addiktion och svårigheter att vistas bland människor är vanliga inslag vid PTSD.

För att arbeta med trauman tar många terapiformer sin utgångspunkt i att återberätta dvs. exponering, som aktiverar minnen. De minnen, som man då tänker på i form av inre bilder eller filmer, kan vara så obehagliga att de aktiverar nervsystem och kropp till den grad att personen ifråga känner sig för otrygg att fortsätta behandlingen. Psykodynamiska och kognitiva terapier använder denna top-down metodologi. De har den nackdelen att personen ifråga kan bli re-traumatiserad. En vanlig terapeutisk strategi är då att man undviker att ta upp sådant som ger obehag. Ett klokt val om man vill undvika att personen ifråga blir allt sämre. Å andra sidan kvarstår då orsakerna till de problem som man söker hjälp för. (LÄNK)

I somatiska metoder använder man istället en guidning som vilar på uppmärksamhet på det man medvetet upplever i kroppen (inklusive huvud!). Därmed kan man på ett mjukt och följsamt sätt minska obehaget under arbetet. Trygghet skapas genom att reglera nervsystemet. Tryggheten ökar också genom att man uppmärksammar och följer förändringen i de inre reaktionerna. Sensationer i ansikte, hals, bröstkorg, bukhåla, rörelseimpulser i armar och ben, inre bilder och ljud. Genom tillägg av någon eller några av följande tekniker som alla ingår i utbildningar enligt konceptet Mindful Tapping ; ögonrörelser, ögonpositioner, intermittent beröring dvs. tapping, bilateral stimulering av hörsel, bilateral kroppsberöring dvs. tapping, stilla beröring (TAT), strykande beröring, långsamma rörelser, mikrorörelser, skakningar, aktivering av posthypnotiska instruktioner (BSFF) går processen mycket snabbare. Det innebär att man når djupare i arbetet och kan frigöra sig från bakomliggande orsaker till problemen man söker för. Utan risk för re-traumatisering.

Kursiv text nedan är komplex och ingår i undervisningen under våra utbildningar. Ju mer man förstår hur nervsystem, endokrina system, immunsystem, andningsorgan, hjärt-kärlsystem samverkar ju lättare förstår man hur man bör arbeta för att nå goda resultat.

Vid traumabaserad fokusering sker en aktivering av default mode och salience nätverken som via somatomotoriska och visceromoriska centra ger upphov till visceral (viscera=inälvor) och muskulär påverkan. Denna process är prediktiv dvs. en simulering av tidigare inlärning.

 Prediktionsavvikelser återkopplas via de spinotalamiska och vagala afferenta dvs inåtledande nervsystemen via talamus. Informationen når de somatosensoriska områdena i hjärnan (SI, SII och insula). Informationen från proprioceptorer (rörelser och läge) och den interoceptiva informationen knyts samman i default mode och salience nätverken.

Genom att arbeta med traumatiska upplevelser gradvis, titrerar man obehagsupplevelserna. Man minskar då skillnaden mellan prediktion och prediktionsavvikelse. Nya prediktioner ger då upphov till nya simuleringar. Då skillnaden successivt tas ut minskar de traumatiska upplevelserna. För att upphöra och ersättas av positiva kognitioner, positiv affekt och återställd balans i nervsystemet.

Ibland kan man, för att mildra intensiteten i upplevelserna, pendla mellan trygga och otrygga kroppsligt förankrade tillstånd . Då minskar obehagen när man tänker på de förut laddade händelserna och ersätts successivt av en trygghet i att kunna närma sig dem. De mer positivt laddade tillstånd som följer under arbetets gång motverkar en återgång till de förut så överväldigande upplevelser som tanken på traumat innebar. Denna motsägelsefullhet kodar om minnen så att de inte längre kan aktivera de tidigare traumatiska upplevelserna.

Sammanfattning: När traumatiska erfarenheter skapas via inlärning uppstår underlag för obalanser i hjärna och kropp via interaktioner mellan de visceromotoriska och interoceptiva nätverken. Detta kan leda till psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, relationsproblem och prestationsproblem. Märk att effekterna av trauman kan vara fördröjda med allt från månader till decennier ( LÄNK )

De goda nyheterna är att traumatiska minnen kan förändras genom att arbeta med metoder som underlättar för hjärnan att lära om. Då traumatiska minnen lärts om, aktiveras inte längre de obalanser som annars skulle leda till psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, relationsproblem och prestationsproblem.

*DVC =dorsal vagal complex tillhör en av de två parasympatiska grenarna av autonoma nervsystemet. Den andra grenen är VVC =ventral vagal complex